En debatt om politik och historia med anledning av Moderaternas nya idéprogram har flammat upp.
Det var i en intervju som vår partisekreterare Sofia Arkelsten först stod på sig om att högern varit drivande i frågor kring rösträtten på ett påstående om motsatsen från en journalist. Tyvärr så backade hon sedan, vilket var synd. På twitter finns massor av ironiska påståenden om moderata insatser - många mycket roliga. Allt har sin grund av nedanstående från det moderata idéprogrammet:
"Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande. En viktig utgångspunkt är att alla ska kunna utveckla sina liv oavsett bakgrund."
Ingenting står skrivet om Moderaternas roll i någon av dessa historiska frågor! Allt prat om att det här skulle finnas en omskrivning eller rentav förfalskning av historien är alltså bara påhitt. Alla partier har självklart utvecklats senaste hundra åren, mest kanske Nya Moderaterna. Själv har jag rätt lite till övers med det som Allmänna Valmansförbundet stod för i början av förra seklet. Och kan konstatera att även socialdemokratin också gjort bra och dåliga saker genom historien. Det ska dock poångteras att den allmänna rösträtten genomfördes av statsministern och högerledaren Arvid Lindman efter långa debatter. Liberaler och socialdemokrater drev på, men i slutändan röstade faktiskt Karl Staaff och Hjalmar Branting nej. Så var det med den historieskrivningen!
I dagens ledare i Smålandsposten skriver Marcus Svensson föredömligt klokt om detta. Även historiker Anders Edwardsson i dagens SvD Brännpunkt har förklarat hur det var. Ändå fortsätter angreppen från vänster och man raljerar med exempel om historieskrivningen, vem som var första människan på månen och andra historiska händelser, etc.
Den som kan sin historia vet att visst var dåvarande högerpartiet Allmänna Valmansförbundet med och aktivt röstade igenom såväl manlig som kvinnlig allmän rösträtt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Är det där någon sorts moderat tradition att historieförfalska nu när du också vill börja? Som Arvid Lindman sa:
"Att få rösträtt är icke någon rätt för vare sig den ene eller den andre. Det enda avgörande därvidlag är statsnyttan."
Lindman menade också att införandet av rösträtten var "en svår kapitulation". Själv förespråkade han en graderad skala där rika skulle ha fler röster än vanliga arbetare. Det kan du läsa i Ivar Anderssons bok "Arvid Lindman och hans tid".
Vidare kan du läsa i partiprogrammet från Allmänna Valmansförbundet, 1911:
"I öfrigt bjuder oss vår uppfattning af ansvarsmedveten politik att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om verkningarna af de viktiga författningsändringar som vidtagits, innan vi skrida till nya och ännu mera vidtgående. Af denna anledning kunna vi ej nu medverka till att införa politisk rösträtt för kvinnor."
Poängen handlar om att högern var emot den allmäna rösträtten och att de tvingades acceptera den under brinnande hungerkravaller för att undvika en revolution. Märkligt att en del försöker skriva om historien om detta.
Titta gärna på Ernst Trygger, ledare för förstakammar högern och sedmera statsminister:
"Ansvaret för att vi icke sagt ett obevekligt nej till denna nästan måttlösa omgestaltning av vår författning varken vilja eller kunna vi undandraga oss."
Ernst Trygger i riksdagsdebatten om allmän och lika rösträtt 1918.
"Många skola med grämelse se, hur hörnstenarna i vårt samhälle brytes sönder, och jag förstår dem, ty jag har aldrig under de 24 riksdagar jag bevistat, känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag."
Ernst Trygger i riksdagsdebatten om allmän och lika rösträtt 1918.
Och här har du ett till angrepp från "vänstern" - Folkpartisten Håkan Holmberg på UNT. Han hänvisar till en annan "vänsterdebattör", högerledaren Gunnar Heckscher.
http://www.unt.se/blogg/blogg.aspx?blogg=773&bloggentry=1506885
Katarina tycker att Smp:s ledarskribent skriver bra om ideprogramet. Jag citerar några rader ur ledaren här:
"Moderaterna har utan tvekan tänjt en del på gränserna i sin historiska skildring av den svenska högern.
I det nya idéprogrammet sägs rättviseperspektivet vara ständigt närvarande inom Moderaterna. Kampen för rättvisa sägs i sin tur vara drivkraften för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.
Skrivningen kan inte tolkas som enbart framåtsyftande. De ideal som präglar idéprogrammet har inte alltid varit tydliga inom Moderaterna och framförallt inte inom föregångarna Högerpartiet och Allmänna valmansförbundet"
Jag tycker att citaten inte går ihop ihop med Katarinas envetna försvar av Högerns historiska agerande. Påståendet att "Ingenting står skrivet-" stämmer inte heller. Vist gör det så: "-har också HISTORISKT varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid-".
Reinfeldt har också distanserat sig från de aktuella skrivningarna i idèprogrammet, men Katarina står fast. av någon anledning kommer jag att tänka på en Runeberg-dikt.
Till Hampus och Arne Roland!
Om man läser min blogg så ser man att jag på på intet sätt förskönar historien. Det står inte att moderaterna drev på frågan om rösträtt.
Men faktum kvarstår:; det var ju högerns Arvid Lindman som la förslag om allmän rösträtt!
Jag har också skrivit att jag inte sympatiserar med mycket av det som AVF stod för för snart 100 år sedan.
Men om vårt idéprogram inte är tydligt och klart i sin historiebeskrivning tycker jag att det ska skrivas om så det blir bättre. Vi vill inte försköna.
Socialdemokraterna har också sina brister i historien. Man har till exempel hyllat kommmunistiska enpartistater och dess ledare, till och med delat ut medaljer. Eller när man införde löntagarfonder, något man numera inte är särskilt stolt över.
Detta visar att partierna inte numera inte kan ta ansvar för alla åsikter, uttryck eller handlingar från en tid långt tillbaka i tiden.
Noterar en viss reträtt.
Många sjuka och arbetslösa tycker säkert
att moderaternas "rättvisa" klingar falskt.
Arvid Lindman pressades att lägga ett
kompromissförslag efter hård press från
liberaler och socialdemokrater.
När infördes föresten löntagarfonder?
Ursäkta att jag envisas men här är några rader
som är av intresse i sammanhanget.
Gunnar Fredriksson, den tidigare chefredaktören
på Aftonbladet, har skrivit om striden om allmän
rösträtt i början på 1900-talet. Återger några
rader där bland annat Arvid Lindmans roll belyses:
Högerledaren, brukspatronen och amiralen Arvid Lindman, hade 1907 genomdrivit en
rösträttsreform som högermän benämner allmän
rösträtt.
Men lika rösträtt gällde bara män och andra
kammaren. För val till kommuner och landsting
och därmed indirekt till första kammaren gällde
en 40-gradig skala efter förmögenhet och inkomst. Förstakammarhögern kunde därmed kontrollera
alla reformer som krävde beslut om statsfinanserna.
Det kallades ”garantier” för de besuttna. Vanligt
folk hatade den 40-gradiga skalan. I den folkliga agitationen diktades visor, t ex om Per Andersson
och hans svin:
Per Andersson i en svinagård så fin sin hela
förmögenhet lade, och tack vare sina
femhundrade svin till riksdagen rösträtt han hade!
Skicka en kommentar